”Juristen som blev politiker” av Mats Johansson

Gösta Bohman var en för sin tid ovanlig politikertyp. Nog för att det ännu fanns jurister och officerare kvar i Sveriges riksdag på 70-talet, och näringslivsföreträdare för den delen. Men kombinationen och det faktum att han gjorde sen debut i partipolitiska sammanhang utan föregående karriär i ungdoms- och studentförbund, eller hade nött långbänkarna i lokalpolitiken, bäddade för en ny personlighet och stil i svensk politik.

Bohman var en stridens man som med frihetspatos aldrig tvekade att säga sin mening, oftare rakt på sak än diplomatiskt. Han skulle komma att sätta prägel inte bara på sitt parti – och i grunden förändra dess politiska balans i liberalkonservativ riktning – utan också påverka hela det partipolitiska klimatet och bidra till valsegern och maktskiftet 1976. Det var ett epokskifte; efter 44 års socialdemokratiskt maktinnehav bytte svenskarna politisk ledning.

Så stoppades den fortsatta vandringen på fondsocialismens väg in i enpartistaten och Bohman gick till historien som en av dem som gjorde skillnad i svensk politik. Tillsammans med centerledaren Thorbjörn Fälldin fick han i två på varandra följande val uppleva segerglädje.

Framförallt vore han en för vår tid ovanlig politiker. Reservofficer, direktör, fembarnsfader, skärgårdskarl med rikskänd slidkniv, naturpoet – det görs inte många sådana nuförtiden. Men så är det också andra tider nu än då Gösta Bohman och hans medarbetare tog över ett parti i kris och mot tidsandan vände vänstervinden till en frihetsvåg.

Skärvor av detta vill Bohmanfonden och denna hemsida förmedla till eftervärlden.

Mats Johansson var partiets informationschef 1978-79, med en bakgrund i ungdomsförbundet som redaktör 1974-76. Mer om den tiden berättar han i minnesboken ”De svarta åren” (Timbro, 1998).

 

Antecedentia (källa: Wikipedia)

Bo Gösta Bohman, jurist, direktör och politiker (m), född den 15 januari 1911, död den 12 augusti 1997. Som partiledare 1970-1981 bidrog han starkt till att partiets väljarstöd växte under denna tid.

Bohman var son till den småländske frisinnade disponenten Conrad Bohman och dennes hustru Berta (född Gabrielsson). Efter avslutad folkskola blev han efter utbildning vid Svea artilleriregemente reservofficer 1932. Fyra år senare avlade Bohman juris kandidatexamen vid Stockholms högskola. 1939 gifte han sig med förste bibliotekarien Gunnel Mossberg och fick fem barn: Inger (1942), Kajsa (1943), Johan (1945), Mia (1953) och Lotta (1955).

1936-1939 fullgjorde Bohman sin tingstjänstgöring vid Södra Roslags häradsrätt som andre notarie.

1939 anställdes han som direktörsassistent vid Stockholms byggmästarförening, övergick 1942 till Stockholms handelskammare, där han 1948-70 var vice VD. Vid det extra utlysta sommarvalet 1958 invaldes han i riksdagens andra kammare för Stockholms stad och övergick senare till första kammaren där han blev gruppledare. Bland annat verkade han som ordförande i riksdagens mäktiga statsutskott.

1965 utsågs han efter partiledaren Gunnar Heckschers avgång till förste vice ordförande. 1970 valdes han efter en strid på partistämman att ersätta Yngve Holmberg som ordförande i det parti som i början av januari 1969 hade bytt namn från högerpartiet till moderata samlingspartiet.

1960-talets tillbakagång för partiet vändes i uppgång. 1976 lyckades Bohman med sitt mål att få till stånd ett regeringsskifte. Han har själv beskrivit det som sitt livs gladaste natt när ungmoderater på valnatten tågade till hans bostad på Villagatan med svenska flaggan och sjöng nationalsången utanför. I den nya trepartiregeringen (c-fp-m) utnämndes Bohman till ekonomiminister.

Vid valet 1979 blev moderaterna för första gången sedan 1958 största borgerliga parti. Statsminister Fälldin kunde bilda sin andra trepartiregering där Bohman fortsatte som ekonomiminister.

1981 avgick Bohman som partiledare för att lämna plats för Ulf Adelsohn. Kvar i riksdagen till 1991 skrev han under de närmaste åren bland annat sina politiska memoarer: ”Så var det” (1983) och ”Maktskifte” (1984).