Det berättas från handelskammartiden att Gösta Bohman en måndagsmorgon återkommen från Sundskär som vanligt var upprörd på det mesta i samhället. Denna måndag lät han dessutom meddela de församlade medarbetarna att han på ön hade blivit biten av en orm. En stunds tystnad följde. Varefter någon frågade vem som bet först.
Vistelserna på Sundskär var annars utflykter till en annan värld än den som normalt fyllde Bohmans vardag. Det framgår av hans egna ord i en betraktelse från den nyårshelg då familjen sedan decennier tillbaka tillbringade dagarna mellan jul och riksdagsöppnande på ön (ur ”Maktskifte”):
”Nattetid blinkar, klipper och sveper hela raden av inseglingsfyrar runt horisonten. En magnifik kräftskiveillumination, i vilken färjorna framträder som jättelika vajande papperslyktor.
Det talas mycket om ensamhet i vårt land. Min hustru och jag utfrågas inte sällan om vår ensamhet här ute. Vi står då själva frågande. Här finns ingen ensamhet. Att leva som vi gör är inte att vara ensam.”
Svår trängsel utbröt på Sundskär den julidag i valrörelsen 1979 då Bohman trots långvarigt motstånd lät medarbetarna ordna en medieträff på ön. Den vanligtvis luttrade politiska journalistkåren och övrigt påhäng visste inte till sig av förtjusning, trots lång buss- och båtfärd, över att nu få chansen att göra något utöver det vanliga. Tala om solskensreportage från kårens veteraner, därtill styrkta av mat, dryck och lekar.
Det blev ett ovanligt ”hemma hos” i många medier, utom Aftonbladet vars reporter somnade i värmen. Om inte förr fick Bohmans dass och kniv nu ett folkligt genomslag som bidrog till bilden av en genuin personlighet.
Bland andra skrev Expressens Alf Montán ett uppslag om dasset som fick fyra getingar, här.
I Dagens Nyheter rapporterar Kerstin Vinterhed både om dasset och en promenad i förbuskad natur, här.