Läs könikan här.

Med en hög glänsande, välmatade chorizos på framsidan av senaste numret bekräftar det tyska magasinet Beef! Für Männer mit Geschmack att korven gick segrande ur striden.

Den givna tolkningen är förstås att allt detta helt enkelt är uttryck för en längtan efter naturligare och bättre mat. Stoppar man korven själv har man koll på vad den innehåller. Men för att få den perfekta merguezen krävs också ett mått klassiskt manligt nörderi. När tennsoldatsmålarna, dinosaurieexperterna och serietidningssamlarna växer upp lär de sig allt om jakt, maltwhisky och korvstoppning. Jag har bekanta som lär ha ägnat en hel sommar åt att experimentera fram det ultimata receptet på Mannerheims favoriträtt vorschmack. Kvinnor? Skulle inte tro det.

Kan det till och med vara så att korvarna och surdegsbröden inte alls i första hand är resultatet av en skepsis mot livsmedelstillsatser utan mycket mer hänger ihop med den mansroll som påstås ha gått förlorad? De bakande männen är kanske inte ett tecken på könsrollernas uppluckring, utan tvärtom, ett sätt att skapa en ny manlig bastion i ett samhälle där sådana sägs ha gått förlorade.
Det nya Magasin Morberg hymlar inte utan vänder sig direkt till de manliga jägarinstinkterna. Här stoppas korv, men framför allt jagas det med pilbåge, väljs jakthund och tillverkas bössor. Tidskriften är överhuvudtaget ett fynd för män som drömmer om att en gång i livet få åka på storviltsjakt i Afrika. Fånga sommaren, hälsar Per Morberg själv, uppstigande ur havet som Neptunus med en hummer spetsad på harpunen.

De flesta reportagen är av gör-det-själv-karaktär: Skjut ditt eget kött. Krydda din egen snaps. Bygg en grill.

Och så musikern Stefan Sundström som tipsar om hur man gör sitt eget snus. Odla, torka, mala, jäsa.

I själva verket har Sundström gett ut en hel bok om hur man blir självförsörjande – eller åtminstone snuvar tobaksbolagen, Lidl och McDonalds på profiten – Stefans lilla gröna: En handbok i utanförskap (2010).

Sundström är sedan länge bosatt på Ekerö utanför Stockholm där han odlar grönsaker och håller höns. ”Jag har skrivit den här boken för att ge tips om hur man kan göra för att leva något så när gott i utanförskap, vare sej det är ofrivilligt för att man inte har pengar, eller om det är frivilligt som för mej, för att man inte är så sugen på innanförskapet bakom dom välklippta häckarna.”

Att hippievänstern odlar egna morötter och ogillar storföretag är väl inget nytt? Att Sundström som turnerat under parollen Ner med högerregeringen också passar på att ge Alliansens politik en känga då och då är inte heller så förvånande.

Ska man vara ärlig är det faktiskt svårt att tänka sig Fredrik Reinfeldt där ute i gödselhögen. Desto lättare att se Gösta Bohman fatta grepen trots att han skulle ha fyllt 100 år i vintras om han levat. Att skotta skit var inga konstigheter. På den älskade ön Sundskär tömde Bohman dasset själv. Men så kom direktiven från kommunalbyråkraterna. Tunnorna skulle hämtas med båt från fastlandet. Bohman opponerade sig å det grövsta. Det råkade dessutom vara valrörelse år 1979 och journalistkåren bjöds ut till Sundskär. Där fick de provsitta Bohmans dass som blev riksbekant. Precis som rätten att bära kniv blev det en viktig symbolfråga att få tömma sitt eget dass. Men det handlade om något mer än så: ”Att klara sig själv. Att vara befriad från förmynderi, från föreskrifter och regler utarbetade av folk som inte på samma sätt känner skärgården och dess alltjämt bevarade naturhushållning.”

Bohman var konservativ partiledare i regeringsställning och lyckades på något vis ändå att vara en borgerlig rebell.

Var finns de i dag? Och vilken roll spelar de i så fall för den borgerliga idédebatten?

Letar man lite finns det åtminstone inspirationskällor bakåt i tiden.

När Sundström ger uttryck för en vag längtan efter att ”köpa ett gevär och flytta ut i skogen, stryka sitt personnummer, ge fan i alla andra”, en idé som strax avfärdas eftersom man som människa är ”en del av mänskligheten, vare sej man vill eller inte” låter han som Henry David Thoreau i sin stuga vid Walden Pond. Thoreau som genom sitt motstånd mot en orättfärdig skattemakt blivit en förgrundsgestalt för många klassiska liberaler.

Beröringspunkterna mellan Thoreau och Bohman är flera, individualismen, strävan efter frihet och motståndet mot överbyråkratisering och konformism. Inte minst det nära förhållandet till naturen.

Samma element finns hos Vilhelm Moberg och, som Jens Liljestrand visar i sin avhandling Mobergland: Personligt och politiskt i Vilhelm Mobergs utvandrarserie, i hans författarskap: motståndet mot statligt förtryck, skatter tvång och flockmentalitet. Mobergs hjältar är starka individualister som inte låter sig kuvas. Naturen blir en plats att skapa en tillvaro på egna villkor, en tillflyktsort undan allt detta. För nybyggaren Karl-Oskar Nilsson såväl som för skogsgångaren – en vanligt förekommande figur i Mobergs historiska romaner – mannen som väljer att lämna samhället för att bosätta sig i skogen. Också det ett slags utanförskap, frivilligt eller ofrivilligt.

Det tycks finnas något oupphörligt lockande i detta att bryta upp, skapa något nytt, ta ödet i egna händer. Att klara sig själv. Trots att nybyggartillvaron inte alltid var så självvald utan ofta ett resultat av fattigdom, förtryck eller social utstötning. Dessutom var den fysiskt krävande.

Idealister av det mer naiva slaget, som Chris McCandless, vars öde blev känt genom boken och filmen Into the Wild, tenderar att glömma bort det.

”Jag har bestämt mig för att bli en nybyggare. Med mina bara händer ska jag bygga ett hus, odla lite grödor, tämja naturen und so weiter” skriver signaturen JörgHeinrich på ett internetforum. Han är långt ifrån ensam. Det tycks finnas ett oräkneligt antal personer där ute som har förläst sig på Sture Dahlströms Tango för enbenta.

Trots att drömmen om det enkla livet i naturen är lätt att avfärda som något uppdiktat av obotliga romantiker. Det är en dröm för obotliga romantiker.

Bohman, Thoreau och Moberg däremot var inga eskapister. Naturen vid Sundskär, Walden och Ki-Chi-Saga var viktig, men målet var aldrig att bli sittande där i stugan. Det var inom ramen för samhället som friheten skulle rymmas eller ges utrymme. Friheten att välja sin egen väg utan att behöva ge sig ut i vildmarken.

Kanske är det den de söker, korvstopparna?

Styrelsen för Gösta Bohmans minnesfond har till pristagare 2009 utsett fil dr Dick Kling. Han har efter en lång karriär som forskare, näringslivsföreträdare och politisk opinionsbildare med sitt projekt om ”folkkapitalism” väckt nytt liv i tanken om ägandespridning.

Som fellow på Timbro har han de senaste åren utvecklat tänkandet kring hur en folkkapitalism ska förverkligas, idéer som fått spridning via hans bok ”Radhusproletärer och ombudskapitalister” samt på sajten folkkapitalism.nu. Som ordförande i Skattebetalarnas förening har han också bidragit till angelägen folkbildning på området.

Priset på 25 000 kronor överlämnades av moderaternas förste vice ordförande, biståndsminister Gunilla Carlsson, vid ett seminarium i veckan, då också fil dr Lars Tobisson presenterade sin memoar ”Främling i folkhemmet” och fil dr Stig-Björn Ljunggren talade om om högerns historia.

Ny styrelseordförande i fonden är riksdagsledamoten Mats Johansson (m).

Bohmanfonden instiftades 1997. Tidigare pristagare är fil dr Nils Karlson, forskningsinstitutet Ratio, juristen Gunnar Strömmer, Centrum för rättvisa, journalisten Maciej Zaremba, Dagens Nyheter, samt Sofia Nerbrand, chefredaktör tidskriften Neo.

Onsdagen den 16 september 18.30
Stockholms handelskammare, Västra Trädgårdsgatan 9

Tema: ”Folkhemskapitalismen” – i Bohmans anda?

- Fil dr Lars Tobisson presenterar sin nya memoarbok Främling i folkhemmet (Atlantis), som förutom den egna karriären från Saco till EU även skildrar partisekreterartiden under Gösta Bohman.

- Fil dr Dick Kling, ordförande i Skattebetalarnas förening och författare till debattboken Radhusproletärer och ombudskapitalister (2007), samtalar med fil dr Stig-Björn Ljunggren, författare till avhandlingen Folkhemskapitalismen (1992) och biografin om Jarl Hjalmarson, En konservativ i skjortärmarna (2004), om idéer för ägandespridning förr och nu.

- Utdelning av Bohmanpriset, mingel & boksigneringar

Välkommen!

Mats Johansson
Styrelseordförande

Anmälan senast den 10 september till: info@bohmanfonden.se

Tidigare seminarier:

2007: Konsten att regera.
Talare: Carl Bildt, Jan Nygren, Cecilia Stegö Chiló, Sofia Nerbrand
Pristagare: Sofia Nerbrand